Förord

DEN 1 APRIL 1924 SATTES JAG I FÄNGELSE I LANDSBERG AM LECH EFTER ATT HA BLIVIT FÄLLD AV DEN DÅVARANDE »FOLKDOMSTOLEN» I MÜNCHEN.

FÖRUT HADE JAG STÄNDIGT HAFT SYSSELSÄTTNING. NU FICK JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN MÖJLIGHET ATT GRIPA MIG AN MED ETT ARBETE, SOM JAG FRÅN FLERA HÅLL HADE BLIVIT UPPMANAD TILL, OCH SOM JAG SJÄLV INSÅG SKULLE VARA TILL RÖRELSENS FROMMA. JAG BESLÖT MIG ALLTSÅ FÖR ATT I TVÅ VOLYMER, INTE BARA FASTSLÅ VÅR RÖRELSES MÅL, UTAN ÄVEN GE EN BILD AV DESS UTVECKLING. DETTA SKULLE BLI BETYDLIGT MER INSTRUKTIVT ÄN VILKEN RENT TEORETISK AVHANDLING SOM HELST.

Den 1 april 1924 sattes jag i fängelse i Landsberg am Lech efter att ha blivit fälld av den dåvarande »folkdomstolen» i München.

Förut hade jag ständigt haft sysselsättning. Nu fick jag för första gången möjlighet att gripa mig an med ett arbete, som jag från flera håll hade blivit uppmanad till, och som jag själv insåg skulle vara till rörelsens fromma. Jag beslöt mig alltså för att i två volymer, inte bara fastslå vår rörelses mål, utan även ge en bild av dess utveckling. Detta skulle bli betydligt mer instruktivt än vilken rent teoretisk avhandling som helst.

Jag fick därvid också tillfälle att skildra min egen utveckling, i den mån detta var nödvändigt för förståelsen av såväl den första som den andra volymen. En sådan kunde också skingra den i den judiska pressen gängse legendbildningen angående min person.

Jag vänder mig med detta verk inte till främlingar, utan till de av rörelsens anhängare som är känslomässigt bundna vid rörelsen, men förståndsmässigt behöver en mera djupgående upplysning.

Jag vet att det inte är genom det skrivna, utan genom det talade ordet som man förmår vinna människor, och att varenda stor rörelse här i världen har de stora talarna och inte de stora skribenterna att tacka för sin framgång.

För att en lära ska kunna framträda i likformig och enhetlig gestalt, måste dock dess för all framtid gällande grundprinciper formuleras. I detta avseende ska dessa båda volymer tjäna som hörnstenar för det gemensamma verket.

Fängelset i Landsberg am Lech

Författaren

Den 9 november 1923 klockan halv ett på eftermiddagen, stupade dels i Feldherrnhalle dels på gården till dåvarande krigsministeriet i München följande män i fast tro på sitt folks återuppståndelse:

Alfarth, Felix, köpman, född den 5 juli 1901.
Bauriedl, Andreas, hattmakare, född den 4 maj 1879.
Casella, Theodor, banktjänsteman, född den 18 aug. 1900.
Erlich, Wilhelm, banktjänsteman, född den 19 aug. 1894.
Faust, Martin, banktjänsteman, född den 27 jan. 1901.
Hechenberger, Anton, smed, född den 28 sept. 1902.
Körner, Oskar, köpman, född den 4 jan 1875.
Kuhn, Karl, hovmästare, född den 26 juli 1897.
Laforce, Karl, tekniskt studerande, född den 28 okt. 1904.
Neubauer, Kurt, kypare, född den 27 mars 1899.
Pape, Claus von, köpman, född den 16 aug. 1904.
Pfordten, Theodor von der, hovrättsråd, född den 14 maj 1873.
Rickmers, Joh., Ryttmästare i reserven, född den 7 maj 1881.
Scheubner-Richter, Max Erwin von, dr. ing., född den 9 jan. 1884.
Stransky, Lorenz Ritter von, ing., född den 14 mars 1899.
Wolf, Wilhelm, köpman, född den 19 okt. 1898.

Så kallade nationella befattningshavare vägrade de döda hjältarna en gemensam grav.

Jag ägnar därför åt deras samfällda minne första delen av detta verk, på det att de såsom blodsvittnen ständigt måtte utgöra en förebild för vår rörelses anhängare.

Fängelset i Landsberg a.L. den 16 okt. 1924.

Adolf Hitler.